"Hararne äro mycket rädda och nästan wärnlösa djur. Mot sina många fiender kunna de icke wända något wapen, utan söka rädda sig med sitt hastiga språng. De hafwa långa bakben och kunna derföre taga långa skutt; äfwen höra de wäl med sina långa öron. Under sommarn äro de gråbruna till färgen, men under wintern hwita, så att deras lika färg med marken eller snön hindrar dem att synas för fiender på långt håll. Haren bygger intet bo utan lägger sig der han tror sig säkrast; hans föda består af gräs, rötter, rågbrådd under sommarn, men under wintern af trädbark och unga qwistar. På dagen ligger han mest stilla och sofwer med öppna ögon; mot solnedgången kommer han fram att söka föda. I stora skogar trifwes haren ej gerna, om icke der smedjeland ligga i grannskapet; annars håller han sig i skogsdungar och backar samt bredwid åkrar. Harhonan får ungar tre gånger om året, men wårdar sig icke mycket om dem; derför kallar man en mor, som är wårdslös om sina barn, för en harmoder. Harens skinn har ett fint hår, af hwilket wantar och hattar göras; köttet är rätt godt, i synnerhet av ungharar. Från och med den 16 mars till och med den 10 augusti får haren icke jagas."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar