Vi börjar misstänka att naturläran är en aning färgad av kristet tänkande. Om fåren sägs bland annat:
"Efter all sannolikhet woro fåren de första djur som gjordes tama; ty redan Abel, Adams son, berättas i Bibeln hafwa warit fåraherde."
Men nu ska vi tala om getterna:
"Gettterna trifwas icke wäl på slättlandet, utan föredraga berstrakterna. De hållas icke på så många ställen som fåren, emedan de äro okynniga djur, som föga akta stängsel och, då de komma åt, äta säd på åkern, afbita qwistar och afgnaga barken på wilda eller planterade träd; likfäl kunna de göra sin egare stor nytta, emedan de äro mycket lättfödda. I bergiga och skogiga trakter, såsom i Dalarne och Norrland, samt wid fiskarehamnar utefter wåra kuster hållas getter till större antal och taga der till godo med hwad de kunna finna wexande; ja de kunna till och med äta hufwuden och inelfwor af fisk. Getterna bära kantiga horn och hafwa icke ull, utan ragg, hwilken wäl är sträf, men dock låter arbeta sig till allahanda nyttiga saker. Getmjölken är stark och fet samt tjenar många menniskor till föda; man gör äfwen deraf en god ost. I Swerige räknades 1873 icke mer än 122 tusen getter.
Wilda getter, från hwilka de tama från början äro komna, lefwa i mellersta Asien. Under tidens lopp hafwa tamgetterna blifwit hwarandra ganska olika; sålunda finnas getterna med kort ragg, med hängande öron, med skinnlappar hängande på halsen, med kort böjd nos o.s.w. För öfrigt äro de nyfikna och nyckfulla, men orädda och muntra djur samt hafwa stor begärelse att klättra på höjder och branter, hwilket de göra med mycken skicklighet. Menniskornas sällskap söka de gerna."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar