"Räfwen träffas öfwer hela landet och bor i jordhålor, som han gräfwer i skogsmark eller backar. Han är stor som en mindre hund, brunröd till färgen med hwit bringa och lång yfwig swans, hwit i spetsen; men räfwar finnas ock, som hafwa ett swart streck utefter ryggen och twärsöfwer bogarne; de kallas korsräfwar; andra äro nästan helt swarta. Räfwarna äro mycket sluga djur; de söka rof mest om natten, och ligga på lur för att gripa det. De lefwa af harar, foglar, sorkar och möß, till och med av fisk; ofta göra de stor skada på höns och gäß wid gårdarne, men listigt nog sällan i sitt närmaste granskap. Då räfwen kommit bland en hop höns, biter han ihjäl dem alla och bär dem bort, samt gräfwer ned det han ej förmår äta upp. I Mars, April och Maj finner man små räfungar. Räfwen tages på många sätt, men är ej lätt att komma åt. Man jagar honom med hundar, till deß han kan fällas med skott; då han krupit in i sin håla låter man hundarna draga honom ut eller röker man ihjäl honom. Han fångas äfwen i räfgropar, men bäst med rässar. Dertill fordras likwäl mycken konst, om icke räfwen skall wädra försåt. Bästa tiden att fånga räf med sax är från Mårtensmessa till Februari. Fastän räfwarne böra efterhållas, är det icke rådligt att alldeles utrota dem; ty om de ock göra skada på wildt och hemfogel, äro de på sitt sätt nyttiga genom att förmiska antalet af sorkar och möß."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar