"Bäfwern är ett märkwärdigt djur, som i fordna tider funnits på många ställen i wårt land, men nu blifwit så utrotad, att numera knapt någon enda der står att finna; i norra delarne af Amerika och Asien finnes han till större mängd. Bäfwern är stor som en medelmåttig hund, har en platt naken swans och korta ben; på fötterna har han en simhud mellan tårna. Der han är ensam, bor han i jordhålor wid stränderna af åar och bäckar; men der många finnas, slå de sig tillsamman och bygga de konstiga bäfwerhusen. Dessa anläggas wanligen i en bäck eller å; först uppdämmer bäfwern wattnet med en damm af stockar, stenar och jord, på det han alltid måtte hafwa utgång till watten; derefter bygger han inwid stranden ett hus, som har flere wåningar, under och öfwer wattnet, och flere utgångar. Här bo bäfrarne par om par och hit samla de sin föda, som består af barken på asp, björk, sälj och wide. För att bygga en sådan boning få de swaga djuren anwända mycket arbete och mycken flit. De fälla träden med sina hwassa framtänder; en qwarters tjock asp kunna de fälla på en timme; sedan släpa de fram träden, och med sina framtassar fästa de dem medelst sten och jord. Man har sagt att bäfwern brukade honan till släde, då han wille forsla sitt timmer, och swansen till murslef; men detta är ogrundadt."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar